Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne ämnen till en mängd historier, då Lena var
trött och behövde vila.
Och så gled tiden fram till den för middagen
bestämda timman, då Hans blåste i ett gammalt
jägarhorn för att kalla dem alla till gården. Men
då voro barnen så trötta och hungriga, att man
beslöt att duka på backsluttningen strax ovanför
boningshuset.
Men medan potatisen kokade i grytan därinne,
och alla paketen packades upp, fingo de nytt liv.
O, dessa korgar fyllda med matsäck 1 O, dessa nyfikna
och vid sådana läckerheter ovana barnaögonen 1 O,
denna väntan på det härliga kalaset av hungriga
bamamunnar! Och för jungfrurna att få slå sig ned
och vara gäster vid festenl
Det var nu som lingonriset flätades till en krona
och sattes på Lenas bruna lockar. Det var nu hon
lade för och var värdinna, under det Hans var värd.
Det var nu, som sockerdrickat i bornerande yrsel
sprutade över Hugos byxor och Olles ansikte och
uppväckte salvor av skratt. Det var vid denna rikliga
middagsmåltid, som man hade all möjlig möda att
med riktigt lugn och eftertanke äta av äggen och
pannkakorna, av skinkan och potatisen, av manna*
grynskakan och syltet, därför att desserten, frukter av
alla former och färger låg och prunkade i högar på
stora uddiga vindruvsblad. Det var nu herr Berg
med en förv&nande entusiasm höll tal »om naturens
underbara inverkan på människosinnet» och Hans med
anledning därav »om naturens underbara verkan på
människotungan», vid vilket uddiga föredrag herr
Berg icke kände sig vidare stött, än att han rullade
ihop en boll av mossa och kastade rakt i ansiktet
pä Hans. Mina var kvick i replikerna så snart hon
tilltalades, men Olle han var för det mesta tyst, men
hans vänliga ansikte sken av stilla belåtenhet, och
hur det var tänkte han allt då och då på mor.
Men när äntligen denna underbara middag var
förbi, då fann Olle tvenne med överlevor fullproppade
Kerfitedt. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
