Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
korgar stå bredvid tunnan på hans kärra. »Det där
bar ingen annan än Lena gjort», sade han och vände
sig till henne, »för det är ingen i hela världen, som
är så förtänkt som hon.» Och Lena smålog och sade,
att det skulle inte alls varit något roligt, om hon inte
hade fått skicka en smakbit till mor Anna och Kalle.
»Hälsa dem, att jag såg dem nog, där de stodo bakom
gardinen och betraktade avfärden», sade hon.
På eftermiddagen fylldes Olles tunna av de flitiga
jungfrurna, men barnen lågo utsträckta på gräset och
vilade sig, och slutligen hittade de på att berätta
sagor för varandra.
Mot aftonen kommo ryttmästaren och friherrinnan
för att taga reda på dem, och man åkte hem i den
svala och lugna kvällen med en rik skörd av Jjuvliga
minnen och röda lingon.
Men när Lena kom i sin säng full av tacksamhet
för dagens fröjder och i minnet genomgick allt det
roliga hon haft, så erinrade hon sig plötsligt det lilla
uppträdet på vägen till skogen, och hur hennes hjärta
under några ögonblick varit fullt av bittra känslor.
Efter sin vana böljade hon undersöka orsaken. Det
var avund, därför att Mina genast blivit så god vän
med Anna Lisa, och nu var hon ju själv lika intagen
av henne, det var smärta över att hon kallat henne
fröken, och på det sättet ställt sig i viss mån
främmande för henne. Det var så med Lena, att hon
icke kunde bära den minsta tyngd på sitt samvete
utan att tala med Gud därom och genom bekännelse
och bön få den avlyftad. Hon var icke av den sortens
barn, som glömmer sina egna förseelser men har
svårt att förgäta andras. Det var tvärtom med
Lena; hon var alltid villig att förlåta, och först när
hon gått tillrätta med sig själv, blev hennes hjärta
lugnt. Det var bara att erkänna sina fel för
människor och bedja dem om förlåtelse som hon fann s&
svårt. När sådant fordrades av henne, måste hon
alltid utkämpa en skarp strid med sig själv, innan
hon kunde övervinna sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
