Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hör hit och inte hal* något huld eller skydd. Där
uppe i Norrland får då församlingen taga vård om
henne. Si far är ju medlem i fattigvården, och då
blir di så noga, men tungt är det nog.»
När Anna Lisa och Lena hörde detta tal, smögo
de sig ut i täppan, och där gräto de en liten vers
var och omfamnade varandra och lovade att vara
vänner, om också hela Sverige låg emellan dem. Lena
sade, att ingen förstod henne så bra som Anna Lisa
och ingen kunde få henne att skratta så lätt, och
ingen var så rolig och trevlig och snäll. Och Anna
Lisa sade, att hon visserligen aldrig förr känt någon
änglabild, men att hon för sin del var alldeles
övertygad om, att det bara fanns en sådan i Sverige och
alldeles säkert ingen enda, varken i Italien eller
Tyskland, där cirkusmänniskorna voro födda. Och därpå
gingo de in igen hand i hand och känd$ sig rörda
över livets olyckor i allmänhet och sin ömma vänskap
i synnerhet.
Men när friherrinnan fick sin ingivelse, det var
under det den stora fruktskalningen pågick på
Stordala, några dagar före Stockholmsresan.
»Hör du, Lena», sade hon genast på morgonen,
»i dag är det så vackert väder, att du kunde fara
och hämta dina båda flickor. Ni få skala och torka
så mycket frukt ni kunna hinna med. Det vore ju
en skön tillökning i dina vänners vinterförråd.»
»O, mamma», sade Lena, »vad du är snäll. Får
jag säga till om hästen genast?
Vilken dag det blev? De sutto alla tre kring
fruktkorgen i det stora svala köket, de arbetade och
skalade så ivrigt, att den ena torkållan efter den
andra fylldes och skjutsades in i den stora ugnen.
Både äpplen och päron försvunno där i stor mängd
för att komma ut ljusgula och skrumpna, men så
välsmakande i grynsoppan, när vintem kom*
Middag dukades åt dem i strykrummet, ty de
hade ju omöjligt tid att lämna sitt arbete ännu, men
när de väl ätit, voro de så stela i fingrarne, att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
