Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvättade sig och gingo upp i Lenas rum för att leka
och vila sig en liten stund. Men Hugo kom snart
upp till dem och övertalade dem att komma ut och
kasta krans. Inom kort deltogo b&de Hans och herr
Berg i detta nöje, och när de åter med samvetskval
erinrade sig frukten, ja, då funno de, att det snart
var tid att gå hem. Lyckligtvis hade gamla Brita
fortsatt arbetet, och det underliga med den saken
var, att hon hann på två timmar ensam lika mycket
som de hunnit på hela förmiddagen alla tre, och hon
försäkrade, att det minst skulle bli fyra stora påsar
av alltsammans.
När ryttmästaren kom gående över gården,
stannade han en stund och såg på barnen. Ja, nu var
det snart slut med Helenas beständiga friluftsliv, med
hennes glada arbete i gott sällskap och med hennes
muntra lek. Det barn, som nu livligt och lätt sprang
efter kransen, var föga likt den lilla flicka, som vid
början av sommaren helst setat på verandan och sett
på, hur de andra roade sig. Han tänkte med oro
på, hur hon skulle kunna bära stadsinstängningen
och ensamheten. Gossarna hade sin skolgång och
sina läxor, men Helena hade ansetts för svag för att
tillbringa flere av dagens timmar i ett skolrum.
Friherrinnan kom just ut på verandan för att
ropa in dem till kvällsvarden. De stannade båda
några ögonblick därute.
»Det är bra synd med den där lilla flickan»,
sade hon. »Hon är fader- och moderlös och skall
skickas tillbaka till en församling långt uppe i
Norrland, och där blir hon väl utackorderad till något
fattigt folk, som tager henne för förtjänstens skull.
Det gör mig riktigt ont om henne. Hon är så näpen
och behändig.»
»Lena tycks ha fästat sig mycket vid henne.
Hon skulle vara en bra lekkamrat åt vår lilla flicka.»
Friherrinnan såg på honom och smålog. Deras
tankar möttes. »Skulle du ha något emot det, Georg?»
sade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
