- Project Runeberg -  Bland fält och ängar. Berättelse för barn och ungdom /
115

(1908) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Så besynnerlig lion såg ut», sade Olle. »Hon
såg ut som om hon menat någonting.»

»Ja, Gud nås så visst, hon menar också
någonting. Kom hit till mig, min käre gosse, för jag kan
ingenting besluta utan att tala med dig.»

Mor Anna talade med så sorgsen och nästan
högtidlig röst, att Olle blev smått rädd. Han kom
fram och satte sig bredvid henne, och hon böljade
stryka hans hand emellan sina egna skrumpna
händer, liksom hon icke alls vetat vad hon gjort.

»Vad är det då mor?»

»Hon vill taga Mina till sig. Hon vill lära henne
baka, för man hennes är bagare, och hon vill ha
henne som sitt eget barn.» 9

»Och det kan du tänka på, mor», sade Olle och
en mörk förtrytelsens rodnad steg upp i hans
ansikte. »Att släppa Mina långt bort till en främmande
människa.»

»Det är min syster, Olle, glöm inte det, och hon
har mistat två barn och har inga kvar.»

»Behöver vi ömka henne, vi? Hon kan väl ta
sig en ann’. Jäntor finns det gott om.»

»Olle, har du sett, hur mager och tunn Mina
har blivit den här hösten? Hon växer och ränner
opp på höjden, men hon är snart så smal som en
gärdesgårdsstör. Man behöver mat i växtåren —
och i alla fall så — Olle — det här gör mig
olycklig — men det vore ju bäst för henne.»

»Mor», sade Olle och lyfte den knutna handen
i luften, »varför är jag inte aderton år? Jag kunde
bli kvarndräng som far. Jag pinas av att ta emot
hjälp från alla håll. Jag förstår, att di menar vSl
allihopa, men ingenting gläder mig, mer än det jag
kan skaffa själv.»

»Olle, Olle, med di där ordena gör du mig mera
ont, än du kan tänka dig. Tacka du Gud på dina
knän, att det finns folk, som kan hjälpa. Vart skulle
vi tagit vägen annars? Hur skulle vi ha rett oss
utan den där välsignade lilla frökens spisel. Akta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kafaltang/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free