Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, ni är då ett Guds sändebud, mor Karin,
det är säkert», sade mor Anna. »Kött ha vi inte
smakat på hela hösten. Och tack, Anna Lisa. Man
vet inte ord för’et, men nog känns det invärtes.»
Där fanns paket med nyttiga och vackra saker
till dem alla, och en hel hop till Mina, vilka lämnades
obrutna.
När Kalle gått, elden slocknat och de voro
färdiga att gå till sängs, sade Olle: »Vet du mor,
jag tror rakt inte, att Mina har haft en så fröjdefull
julafton som vi. Det tror jag inte. Det förstås, hon
kan ju inte tycka så mycket om Annero som jag,
men att ha sin egen mor i sitt eget hem, det kan
då väl inte finnas någon större glädje till.»
»Jag har tänkt på henne hela kvällen», sade mor
Anna. »Det går ingen dag, som jag inte ber Gud
för henne, först och främst att han skall bevara henne
för högfärd.»
Och över den ensliga, bristfälliga stugan i skogen
lyste julens stjärnor klart i den kalla vinternatten.
Några dagar senare fingo de brev från Mina så
lydande:
Kärra mor och Olle!
Gått nytt år. Ja bakar. Ja feck en varm kåfta
te julklap och tjänkor me knapar. Ja sälger brö
iblan. Uss så lett dä går te skr (här var en stor
plump). Adjö kunk Sal (här var det plump igen).
Mer nästa gån. Mo ster helsar.
Eran Mina.
Hur brevet än var, så lästes det om och om
igen, och det var icke utan, att det fröjdade Olle,
att hon icke glömt kung Salomo.
»Hu, ett sådant väder vi har, mor», sade Olle när
han en afton efter trettondagshelgen klev in i stugan
med en flaska mjölk, som han varit vid kvarnen och
köpt, »det blåser och yr, så ’en kan knappt se ett
steg framför sig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
