- Project Runeberg -  Bland fält och ängar. Berättelse för barn och ungdom /
124

(1908) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dig och Mina och det andra åt mig, och här ute
skall jag ha min verkstad. För jag vill aldrig skiljas
vid Kalpumian.»

»Du inbillar dig v&l riktigt, att du är herre på
täppan du», sade mor Anna och smålog. »Men
människan spår och Gud rår. Hu, så det stormar, en
kan just bli kuslig. Och jag, som tänkte ställa till
och baka i morgon, brödet är alldeles slut. Det får
jag allt låta bli.»

När det led litet frampå kvällen, kokade mor
Anna gröten av mjölk och vetemjöl, och det var ju
riktig kalasmat,

»Jag borde allt ha haft in litet potatis tills i
morgon bittida», sade hon, »ifall du skulle hitta på
att försova dig.»

»Jag försover mig nog inte, men om mor vill,
så skall jag springa till gropen efter.»

»Åh nej, det får väl vara. Det är så ohyggligt
att gå ut i mörkret. Du får taga in både ved och
potatis i morgon, strax du kommer opp.»

När de lagt sig och allt blev tyst därinne i
stugan, märkte de först riktigt, hur stormen for fram.
Det slet och tjöt i knutarne, det ven och pep uppe
i taket, fönstren skallrade och träden susade och
brusade, som det varit ett vattenfall utanför. Snön
yrde ned och piskade stötvis mot fönstren, och uppe i
luften hördes ett starkt dån snarlikt åskans.

»Är du vaken, mor?» sade Olle efter en stund.

»Hocken tror du kan sova med ett sådant
leverne utanför?»

»Det var kanske dumt, att jag inte gick efter
veden och potatisen», sade han. »Det låter så
ohyggligt.»

»Jag har några vedpinnar inne, så vi kan gott
koka kaffet i morgon. Sov nu, min gosse. Den
vår Herre vill bevara, han är skyddad från all fara.»

Men Olle tassade upp och kom med sin rock,
som han höljde över mor Ånna. Han brukade aldrig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kafaltang/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free