Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glömma det — nej, aldrig — aldrig. — Så gråt nu
inte mera, mor.» Han tog hennes skrumpna hand
liksom till bekräftelse på sitt löfte. Kanske att där
fanns i den förfallna stugan några små änglar, som
plockade upp bokstav efter bokstav av gossens tal
och förde dem högt över jordens frestelser och sorger,
kamp och strid i Hans sköte, som samlar sådana
ord och gömmer dem. Från detta faderssköte
strömmade säkert en bred och mäktig flod av välsignelse
ut över det fattiga, faderlösa barnet, som menade
så ärligt med vad han lovade.
Från den dagen var Olle mera öm och vänlig
mot mor Anna än förut. Han kände, att han måste
för henne vara både son och dotter. Han försökte
modigt att betvinga sin modstulenhet. Men vintern
hade varit lång, mörk och sollös. Knappt var det
med födan, och bränslet ville icke räcka till. Det
hade varit en svår vinter för många och allramest
för den, som börjat sätta bo med så ringa tillgångar
som Olle. Slantame, som han sparat från sommaren,
hade småningom gått åt till sill, kaffe och lyse. Det
fordrades mod för att möta de återstående
vår-månaderna.
Men en dag, medan mor Anna stod vid spiseln
och diskade, var det just som om ett biåsväder susat
förbi bakom ryggen på henne. Hon vände sig om,
men hon hörde bara en röst, som brådskande ropade
från bortersta hörnet: »Tyst, mor, han är i hack
och häl efter mig.»
Mor Anna höll på att tappa enda porslinstallriken
i stenhällen, men i detsamma kom Olle in. Han gick
fram och kastade med en trött suck sin mössa på
soffan.
»Ja, om vi bara vore framme en fjorton dagar
längre, så vore det ingen nöd, för då ska di böija
tröska hos nämndemans igen. Här har du, mor, en
pannkaka ifrån Kalle.»
Modern fick tårar i ögonen. Men ^från vrån vid
dörren, där mor Annas kjol hängde, hördes i detsamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
