- Project Runeberg -  Bland fält och ängar. Berättelse för barn och ungdom /
149

(1908) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Sätt dig här på trädstammen bredvid mig, Olle,
så får jag tala vid dig», sade ryttmästaren milt.

Den långe ståtlige militären och den lille fattige
gossen satte sig bredvid varandra på det kull fallna
trädet, medan solens strålar silade in mellan furorna,
och alla vårens friska dofter kringsvävade dem, och
emellan dem utspann sig ett samtal, som icke bade
mycket med jorden att göra, men som ifall många
sådana förekommo i världen, möjligen skulle skaffa
mera sinnesfrid på jorden än som nu finnes där.

»Olle», sade ryttmästaren, »har du läst ett språk
i bibeln, där det talas om att bruka denna världen,
som om man icke brukade den?»

»Ja>, sade Olle och kände det med ens så gott
att sitta där bredvid den starke mannen, som alltid
var så god. Nu först under detta samtal böljade
Olle förstå, varför lyttmästam alltid kunde vara så
där mild och god, och var han hade lärt det.

»Nå», fortsatte ryttmästaren, »har du tänkt på
att det angick dig, och att just du borde följa det
rådet?»

»Nej», sade Olle. Han tog tag i ryttmästarns
ena hand liksom rädd, att han skulle gå ifrån honom.

»Förstår du vad det betyder?»

»Bara litet», sade Olle.

»Det betyder, att vi icke skola fästa våra
hjärtan vid de jordiska ting, som vi arbeta och sträva
med, så att de hålla oss fångna. Du har allt varit
bra fästad vid smedjan, du Olle.»

»Ack ja. Jag bar tänkt på den var stund. Jag
har inte kunnat tänka alls på någonting annat. Det
har varit det roligaste jag har haft att pyssla med,
att ansa om henne och trädgården.»

»Vet du, min gosse, det där budet att bruka
denna världen så som om vi icke brukade den —
och så ett annat, att älska våra ovänner, det har
alltid förefallit mig som de svåraste bud i hela bibeln.
Men tror du, att vi få lämna dem åsido, därför att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kafaltang/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free