- Project Runeberg -  Bland fält och ängar. Berättelse för barn och ungdom /
153

(1908) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Borta vid andra hörnet av den stora beteshagen
stodo Ox-Jonas och Ladugårds-Per, sysselsatta med
att binda luckan framför ögonen på Vulkan. Han
var ung, och man kände icke så noga till hans humör.
Men Vulkan hade ingen lust att bara betrakta gräset
framför sina fötter. Han ville se sig fritt omkring
på denna klara, varma försommardag. Han bölade
och brummade och riste på huvudet och slängde och
for fram så våldsamt, att Ox-Jonas tappade luckan,
och Ladugårds-Per släppte repet.

Och under tiden lekte barnen fortfarande kring
björkarna. Lenas långa lockar böljade omkring henne,
och hennes purpurröda klädning fladdrade för vinden,
när de jagade varandra från träd till träd under skratt
och skrik. Men Vulkan, som i häftigt språng begivit
sig i väg från sina vaktare, tyckte varken om den röda
färgen eller skriket, och utan att barnen märkt något,
hördes plötsligt bakom dem hans vilda rytande. Han
gav med nedböjd hals marken en väldig stöt med
hornen, och så var han tätt invid Lena, som
ingenting sett och knappast vänt sig om. Men Hans
såg honom. Utan ett ögonblicks besinning störtade
han emot honom med sin fina, lilla sprättiga käpp
i högsta hugg. Ack, det var en leksak för Vulkan,
liksom för Hans själv. Han grep, ursinnig över det
lätta slag på nosen, som han fått, Hans på hornen
och kastade honom högt i luften. Anna Lisa kilade
åstad skrikande efter hjälp, Lena stod alldeles
förstenad utan att röra sig, men i Olles hjärna kom som
en blixt den tanken: »Nu gäller det att göra, vad
jag ofta sagt — vad som helst för honom.» Han
tänkte på samma blixtlika sätt på ryttmästaren.
Vulkan hade just än en gång givit Hans en kullerbytta
i luften, när Olle, lika snabb som hans tanke varit,
just som Vulkan böjde sig ned för att taga Hans för
tredje gången grep honom i hornen och kastade sig
gränsle över halsen på honom. Han slet av sig
jackan och höll den med båda händerna för tjurens
ögon, under det han låg med kroppen framsträckt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kafaltang/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free