Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
saker, om tålamod och ödmjukhet, om lydnad för
Guds vilja och om förtröstan på Guds hjälp. En
afton, när Lena ensam kom och hälsade på, hade de
båda barnen en förtrolig pratstund, och hur det ena
ordet tog det andra, så fick Olle reda på, att Lena
bad alldeles på samma sätt, och efter detta samtal
voro de ännu bättre vänner än förr.
Det var den 29 juli, Olledagen. En hel vecka
förut hade fyra hjärnor varit sysselsatta med att
smida vers. Hans hade åtagit sig den första versen,
Lena den andra, Mina den tredje (fastän hon var
alldeles preciss säker på, att hon partu inte kunde)
och Anna Lisa den Qärde. Informatorn hade
komponerat och inövat musiken. Vilket tassande det
var redan klockan sex på morgonen utanför smedjan!
Vilket återhållet fnitter, vilka blomgirlander i träden,
vilket kaffebord borta vid pilarne! Äntligen stodo de
då utanför fönstret. Små återhållna skratt, små
hark-lingar, utdelning av tonen, några lätta knuffar, några:
»tyst då, kan ni inte hålla er i styr», och så
börjades det.
Hans vers:
Olle sover på sitt öra,
Ser ej denna sköna dag.
Men nog m& han andå höra
S&ngen frän vårt muntra lag.
Lenas vers:
Ack, hur liärlijgt skogen susar
Ackt hur ljuvligt lärkan slår.
Olle ligger blott och snusar,
Fast han sådan hyllning får.
Minas vers:
Vet du ej att denna dagen
Fått utav dig själ ver namn.
Jag vill ruska dig i kragen,
Ocn se’n taga dig i famn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
