Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och Olie läste dessa underliga ord, som
tillförsäkrade honom äganderätt till Annero med
omkringliggande fyra tunnland skogsmark. När han kommit
till slutet, tycktes han ändå knappast ha förstått det.
Ingen hade vetat om hans fruktan och hans strider.
Glädjen kom så plötsligt, att han förlorade all
besinning. Han föll ned på knä framför mor Anna
och brast i våldsam gråt.
Och gråten var smittsam. Det fanns icke eu,
som icke hade ögonen fulla med tårar, ända till dess
Kalle nästan snyftande hov upp sin röst och sade:
»Men det här är ju alldeles stock galet. Det är ju
en glädje, vet ja.»
»O», sade Olle ännu liggande på knä, ännu utonx
sig, i det han sträckte upp båda armarna i luften,
»han är som en far för mig, jag är alldeles olycklig,
jag kan aldrig tacka honom, det är för mycket, jag
kan aldrig visa honom...»
»Jo, det kan du nog», sade ryttmästarens röst
bakom dem» »Du vet nog, hur jag bäst tycker om
att se din tacksamhet, Olle. Här har jag min käre
Hans frisk och färdig, och min lilla Lena röd och
blomstrande som andra barn, och det är glädje nog
för mig. Lycka till Olle, med ditt nya ställe. Bli
nu en duktig snickare, så kan kanhända skogen bli
dig till nytta med tiden. Och nu skall du få slå i
en kopp åt mig också, Helena.»
Det var emellertid så med Olle, att han kunde
ingenting säga. Bara han skulle tala, så skallrade
tänderna i mun på honom. Men han fick taga
rytt-mästaren i hand och bocka sig, och denne, som såg
hur det var fatt, klappade honom på huvudet och
sade: »Lugna dig nu, Olle, och drick litet varmt kaffe.
Jag förstår nog hur du menar, du behöver ingenting
säga.» Men Olle kunde inte släppa handen; han
kastade en hastig blick på de övriga, och när han
såg, att de icke märkte honom, böjde han sig ned
och kysste den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
