Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
honom; det är en man, som man till och med
inne 1ihufvudstaden skulle bli uppmärksam på.»
»Ja, det tror jag nog», smålog Abraham
öfverlägset.
Nu trodde hon genast, att han tänkte på
hennes lille: skinntorre far, och tillade:
»Du är visst mest lik din mor, Abraham. >
» Skall: det vara en liten spetsighet?»
>»Emn spetsighet? : Min Gud, hur/kan du
komma på den tanken? Din mor, som du ju
höll :så mycket af?»
»Ja visst — det föll sig bara så widerligt;
sedan du just hade berömt min far så mycket.»
»Abraham, du är verkligen tämligen irri-
terande- med din misstänksamhet.»
»Misstänksam — jag! Men kära du, hur
kan du. påstå —> :
»Jo, detär du, du är oerhördt misstänksam;
jämt tror du, att de mest oskyldiga ord — —>
»Åh prat! Låt oss nu inte göra vårt in-
träde i huset med gnabb och missförstånd; kom,
Clärchen!’ zu Bett!» — och han tog henne mun-
tert: om -lifvet-och halft bar henne till säng-
kammaren; men hon stretade emot och ville
ej vara med om skämtet.
"Men då hon kom in i det svagt upplysta
toalettrummet och sedan in i sängkammaren,
blef hon vek om hjärtat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
