Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
gra, som han kände till från fra Meimhardts
mun: ;
Hon blef plötsligt tyst, såg förbi honom
ut i luften och när han direkt riktade något
ord till henne, hörde hon icke. Till och med
i det allmänna samtalet blef det en stagna-
tion, det lade sig en sordin öfver lifligheten;
det spred sig liksom -en kyla från den unga
värdinnan.
Det var verkligen besynnerligt; den ene
såg på den andre; några unga fruar förstodo
det — ja, själfve Peder Kruse, som var ung-
karl, mumlade för sig själf: »der har du allt
fått hågot att dras med, min käre Abraham
a Santa Clara.»
Abraham kämpade förtvifladt mot dessa
rynkor hela aftonen; han blef feberaktigt mun-
ter, för att hålla stämningen uppe; men ingen
kunde riktigt vara med under värdinnans is-
kalla leende.
Han smög sig till henne för att hviska;
hon vände sig bort och talade till den när-
maste; han besvor henne med bönfallande blic- :
kar att hon skulle tina upp, sluta med denna
afskyvärda komedi; hade han förbrutit sig, och
det anade honom, så kunde de ju tala om det
efteråt, bara inte här — de fingo för all del
inte blotta sig inför alla dessa främmande.
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
