Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
marna emot honom; och innan han kunde hin-
dra det, om han för öfrigt hade velat, gled hon
ner på hans knä och hviskade honom i örat:
>» Eller om du kommer tungsint och trött,
för att du inte har det bra, Abraham.»
Solsken lyste in i rummet, det var höst,
tidig höst med låg sol, som hittade de låga
"fönstren och fylde rummet med varmt, gult
ljus. Och medan Abraham underligt berusad
och halft skamsen försökte låtsa om ingen-
ting för att ej skrämma henne, lade Grete sin
kind intill hans och sade, att hon kände, huru
solskenet flöt ner öfver henne, och det gjorde
så godt.
Han blef plötsligt så oändligt sorgsen, att
han kunde ha gråtit, som han satt der och höll
henne i sina armar; han hade icke känt det
så förr; men i detta ögonblick gick det liksom
upp för honom, huru outsägligt bakvändt och
meningslöst lifvet var; allt blef honom så
klart — så klart och tomt; själf tyckte han
sig redan gammal vandra framåt i en allé af
missräkningar, och hvad skulle lifvet bringa
den stackaren, som smög sig intill honom!
Hon kände genast hans stämning — det
gjorde hon alltid.
»I dag är du tungsint, Abraham! Och vet
du hvarför ?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
