- Project Runeberg -  Fortuna /
102

(1884) [MARC] Author: Alexander L. Kielland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

102

förening; men vi slöto oss tillsammans, förstår
du — en sådan der riktigt hjärtlig samman-
slutning — så der trohjärtadt, ser du». Abra-
ham började famla, han blef röd i ansigtet;
månne det inte ändå var något löjligt han
hade gjort?

Men. professorns ansigte klarnade, tills
det strålade:

»Det var rätt! Det var alldeles utmärkt
» af dig, Abraham! Just så skall det vara; in-
gen dum förening, som binder individen.»

»Det var just det jag menade», infölt
Abraham, som nu återvann allt sitt mod.

»— och som endast tjänar till att lyfta
små ärelystnader som till exempel —> pro-
fessorn lade åter upp armen och hviskade
förtroligt in i örat på Abraham —>» som till
exempel vår värdige vän der, bankdirektör
Christensen.»

Abraham skrattade, smickrad af att fadern
ville göra sig lustig tillsammans med honom
öfver stadens mäktigaste man, som till och
med satt der i all sin storhet tio steg ifrån
honom. |

» Vet du hvad han är lik bakifrån, pappa?
En elefant», hviskade Abraham.

»Ja, du har rätt», skrattade professorn,
»men det går inte an, att vi två stå här och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kafortunas/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free