Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
kunskap om lifvet ojämn och nyckfull; men
nu var hon själf fullväxt, hon visste någorlunda
besked om det, som hade försiggått med fru
Clara, och efter detta kände honimindre glädje
öfver Abrahams besök.
Grete Steffensen hade lärt af sin far, att
lifvet är en blodig orättvisa, att några få nju-
ta och millionerna lida. När han riktigt ske-
nade i väg, kunde hon glöda af harm eller
också strömmade tårarna från hennes ögou.
Men själf hade hon det bra för sin egen
del. Med allt sitt bullrande sätt var Steffen-
sen på det hela tagetöm mot henne; alla men-
niskor hade ständigt klappat henne så delta-
gande och sagt: »stackars Grete!» på ett sätt,
som gjorde henne godt.
Hon kunde icke se, det är sant; det måtte
vara något underbart med detta ljus, som kom
om morgonen och som hon kände på sina öpp-
na ögon. Men herre Gud, så bade hon det så
bra på andra sätt.
Så hade lifvet hittills gått för henne; jämnt
arbete och ett lätt sinne hade hållit henne
uppe; nu var hon snart nitton år och började
få goda krafter. |
Men nu var det som om allt stannat. Det-
ta barn, som den främmande damen hade födt
till verlden och som kom Abrahams stämma
Fortuna. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
