Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
, 169
ringens egen hjälp; men Christensen, den egent-
lige stiftaren och upphofsmannen, behöll alltid
en stor öfvervigt inom styrelsen. Det förtjä-
nade han också, emedån han under den första
kinkiga tiden hade offrat både tid och flit för
att arbeta upp banken.
Deraf kom det sig också, att man fortfor
att kalla honom bankdirektör till och med långt
efter det man tillsatt en aflönad funktionär,
som ’ skötte de löpande affärerna. Men man
sade om Christensen, att han ej kunde lefva
ötan att titta in och vädra 1 sin kära bank
ett par gånger om dagen.
Den strid, han nu utkämpade held sina
meddirektörer, gälde de s. k. Fortunaväxlar-
na. Christensen hade fått i sitt hufvud, att
han ville ha ut dem ur banken, de skulle in-
frias, allt efter som de förföllo, och icke för-
Nyas. i
Detta uttalade han emellertid icke öppet;
han var en alltför samvetsgrann köpman till
att vilja försvaga ett företags kredit, allra
minst så länge han själf hade aktier. Men
han lirkade så smått med häntydningar och
skenbart harmlösa förslag, att de andra nå:
gorlunda kunde gissa sig till meningen, utan
att de behöfde ha förstått och samtyckt; och
sammanträdet slutade som vänligt med, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
