Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
»— känner jag till; de fleste män ha ett
tämligen medtaget rykte; vill du kanske kasta
den första stenen?»
»Jag vill inte alls tala om mig själf, men
det förvånar mig, att du, Clara, som verk-
ligen ser så skarpt, när du vill — att du inte
märker den inre råhet, som skiner igenom
Marcussen från topp till tå?»
»Du är svartsjuk — jo, det är du —>
»Nej då, jag är inte alls svartsjuk!»
»’Tror du inte, att jag, som du själf säger,
ser så skarpt, kan se svartsjukan gnistra ur
dina ögon! Det är också ett vackert drag af
dig! Kommer du ihåg den tid, då du talade
i hög ton om lika — berättigande, om samma
fordringar på mannen som på qvinnan, om
ömsesidig tillit —>
»Nå ja, än sedan då?»
»Än sedan? Jo, du är en fin eman —
emancipist!» utropade fru Clara; »du är inte en
bit bättre än alla andra gemena karlar, och
så fordrar du:af din hustru —>
»Hvad menar du, Clara? Jag?»
Då vände hon sig rakt emot honom, och
hennes vackra blåa ögon blefvo kalla som glas.
»Grete Steffensen»>, sade hon halfhögt.
Abraham ryckte till vid detta namn, och
hon begagnade sig genast deraf:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
