Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
hans öra, när muntra gäster prisade häans vin,
och som han läste 1 hvarje menniskas öga,
som hälsade på honom på gatan.
»’Tyst! tyst! Ni stängde väl dörren? —
Stäng dörren, Marcussen — vi få inte tappa
hufvudet, vi måste göra utvägar — allt kan
inte vara förloradt — omöjligt! Låt mig se
— låt mig se de der telegrammen — alle-
samman |»
Och den gamle mannen tog telegrammen,
som ”frasade i hans darrande händer; hän
såg än 1 det ena, än i det andra, slängde ut
dem öfver pulpeten och samlade dem igen, tills
han sjönk ihop med hufvudet 1 händerna och
stönade högt.
Marcussen sade sedan, att Hal bellre sett,
att man notificerat honom om ett par tvillin-
gar, än upplefvat detta ögonblick; slutligen
gick han fram och lade sin hand på chefens
axel.
Professorn såg upp och reste sig med möda:
»Gå, Marcussen — och släpp inte in nå-
gon till mig.»
Till fram på förmiddagen gick affären sken-
bart som vanligt. Mäklare och agenter kommo
in och talade med Marcussen; det gafs order
ut till fabriken, och kassören satt bakom sitt
galler, folk kom och gick med pengar. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
