Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
tviflan, började prata och prata och prata;som
om det gälde lifvet att få tungan i gång.
Och stoffet, så rikligt det än var, räckte
snart icke till. Man hade ej nog med satt följa
händelserna, som nu :föllo slag:i slag; utan
man skyndade långt förut med spådomar och
antydningar, och det var som om deicke fingo
lugn, förr än den svartaste. förtviflan var upp-
nådd för alla.
Några. togo det på det sättet; att de gräfde
fram alla Clara Lövdahls sidenklädningar och
förargade sig öfver hvar och en särskildt, för
att derefter uppfriska sig med den tanken, att
nu egde-’ hon: icke: en tråd på sin kropp, om
det skulle gå strängt och rättvist till.
Andra sutto mera beskedligt och utmå-
lade för hvarandaa, huru de måtte känna sig,
dessa menniskor, som hade varit: så ofantligt
rika och som nu bokstafligen voro bragta till
tiggarestafven, ruinerade, på bar backe:
Andra åter kunde ej få någon ro för dessa
millioner, som gått förlorade; hvem hade fått
dem, någonstädes måste de ju vara; men hvart
tusan hade denna massa pengar tagit vägen?
Det skulle de ha lust att veta.
Och så var det äfven medlidande, men det
var» mycket blandadt; och mången> liten bor:
gare; som hade: gått fri under; de storas fall,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
