- Project Runeberg -  Fortuna /
236

(1884) [MARC] Author: Alexander L. Kielland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

236

| Derför sutto de tysta. och förmanade de
sina till att hålla sig lugna, så att ej deras
klagan skulle höras af detta förfärliga kapi-
tal — förfärligare än någonsin, när det stör-
tade som ett jordskred och vältade de små
under sig,

De begärde ingenting annat än att få ar-
bete; hvarje muskel var villig till att spänna
sig så stramt någon kunde begära, och de skulle
tacka till. Bara inte sitta der och slappas af
svält och dålig mat, gå ut om morgonen för
att skaffa något och komma hem; om qvällen
för att möta de stora barnögonen i dörren, som
undrade, om far hade ett bröd under armen?

Gamle Steffensen försökte naturligtvis att
fiska i grumligt vatten, men en skara arbeta-
re från Fortuna hade så när pryglat honom

förderfvad, när han skälde ut direktionen och

de andra förmännen och hela kodiljen; efter
detta försvann han. :

Nej, nej, professor Lövdahl var en heders-
man; den wunge också; ingen skulle säga nå-
got ondt om dem; kanske komme de på fötter
igen, sådant hade man sett förr. Ja, en och
annan tyckte till och med synd om dessa rika,
menniskor, som nu ej voro rikare än en sim-
pel arbetare.

Men det var ej många, som höllo med om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kafortunas/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free