Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
det. "Ty de visste ju alla, huru underligt det
förhåller sig med" dem, som äro födda i fina
kläder.” De bli qvar i dem, huru det än går.
Man kan nog höra, att de ha mist allt sitt
och förstört för andra också; men ändå hade
det aldrig händt, att sådana menniskor komma
ända ner till arbetsfolket, bodde och trälade
bland dem. De fortforo att gå i öfverrock, äta
varm mat och röka cigarr, så att de kunde
väl inte slita så fasligt ondt.
Och det var detta, som för dem var det
allra” ofattligaste hos kapitalet, men derför
också det mest imponerande: det måste ju så-
ledes vara Guds vilja, att det skulle vara den-
na stora skilnad och att några bara skulle
träla for andra och hålla på med det.
Men derför fans också vedergällningen. I
helvetets pina skulle de få sota för att de här
en kort tid hade lefvat i rikedom och njut-
ningar. Kom i håg den rike mannen, som tigg-
de tiggaren om en droppe vatten, men han fick
den icke; nej, pinas skulle de, alla dessa stora
och mäktiga, man kunde nämna dem namn för
namn — ner med dem 1 elden, och der skulle
de brinna evigt — tänk, evigt!
Men huru mycket presterna än predikade
om sådant, så var det icke alla, som riktigt
kunde hemta tröst af denna tanke. Många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
