Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
tyckte, att det kunde hellre vara det samma,
om det ej brassades fullt så hett under de
rika i en annan verld, om bara de fattiga kun-
de slippa med att frysa litet mindre i denna.
Och så fans det också en och annan rik;
som det skulle vara synd att bränna; ja, mån-
ne den egentligen var en sådan ”dödssynd,
denna rikedom, när hela verlden sträfvade ef-
ter den? Det hängde ej rätt tillsamman, när
man tänkte närmare på saken; nej, det var
något på tok någonstädes, hvar det nu var.
Ja, se det var också en följd af arbets-
lösheten, alla de förbannade tankar, man fick
1 hufvudet af att sitta och gapa på väggen.
Men tankar dugde ej för småfolk; det gälde
att lida och hålla munnen, hoppas, hoppas och
— framför allt icke smaka bränvin.
Så gingo de vintern till mötes.
Men medan allt detta sinnesuppror böljade ”
rundt omkring, satt han, som var den när-
maste upphofsmannen, ensam på sitt stora,
pompösa kontor.
Han satt icke i länstolen framför Lyckans
gudinna, utan borta vid det mellersta fönstret.
Så hade Carsten Lövdahl suttit i timtal och
stirrat ner i den instängda trädgården. Ibland
voro hans tröttjagade tankar så matta, att
han nästan sof; ibland stod eländet, skammen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
