Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
pans -ledstång; det var ändå förfärligt bittert,
det han nu skulle gå igenom; att bit för bit
rycka ut sina käraste minnen, att se allt, som
var honom dyrbart, öfvergå till främmande
likgiltighet.
Men han styfvade upp sig; just så skulle
det vara, ja, han var glad öfver att se, att
början var gjord, och han steg långsamt upp-
för trappan. |
Ofvanpå hade de väntat honom begge två,
Clara och professorn. Dessa dagar hade fört
dem ännu närmare hvarandra, och utan att
det mellan dem behöfdes ord och uttryckligt
aftal, arbetade de begge, hvar och en på sitt
sätt; för att förmildra olyckan och rädda hvad
som räddas kunde.
Fru Claras första uppblossande vrede mot
professorn hade hastigt lagt sig, då den djupt
nedböjde mannen lemnade henne några doku-
ment, som’ visade, att lille Carsten redan länge
hade egt mer än modern anade. "Och profes-
:sorn hade ej behöft låta undfalla sig en liten
förskrämd vink om; att dessa papper var det
ej värdt att visa Abraham genast, hon förstod
fullkomligt: "Begge väntade de med spänd oro
på hans hemkomst, hvar och en på sitt sätt.
Professorn fruktade Abraham mest af alla,
och "ända till sista ögonblicket visste han ej,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
