Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267
nöd, och vi voro: ju begge mödrar! Var det
inte förskräckligt fegt af mig? Och så dög
hon samma natt.»
»Dog? Var: det-den sista nåtten? Hvar
dog hon?»
»Din mor dog i sin säng», svarade fru
Gottwald fast; »men då jag nu i qväll kom
der uppifrån Marius och just gick och tänkte
på dig och de dina i denna stora olycka —
ja, det var isynnerhet på dig jag tänkte, Abra-
ham! — så ser jag framför mig ditt ansigte,
så "likt hennes; du tog fram ditt ur och stir-
rade -derpå upp i gasljuset — ja, förstår du
då inte, att jag blef orolig för att du gick
ensam 1 förtviflan ?»
»Men min . mor! - Tror ni då, fru Sov
wald, tror ni att min mor —>
»Jag hvarken tror eller vet någonting,
men menniskor, som äro olyckliga, skall man
inte låta gå i mörkret; kom och följ mig till
staden.»
Hon :tog hans arm, och de gingo tysta
inåt.
>» Var min mor olycklig?»
»Hvadi vet jag? Hvad vet. iden ena men-
niskan om den andra ? Göra vi annat än be-
draga hvarandra? | Några. af elakhet, andra
af välmening. Jag kände henne dessutom inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
