Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
273
deras kärlek, och det var en känd sak, hette
det, att Abraham Lövdahl hade trängt sig in
i arbetarföreningen bara för art komma åt de
der pengarna.
Det påstods snart, att han skulle på tukt-
huset, både han och Marcussen; det var just
ett passande par; men Lövdahl var värst, som
var gift. Och ändå var flickan blind, och nu
var hon skickad från staden, hon måste skic-
kas bort, förmodligen med en hel mängd af de
stulna pengarna.
| Emellertid berättades det snart, att bank-
direktör Christensen skulle ha sagt, att det
kunde Gud ske lof icke bli fråga om lagligt
ansvar för någon af cessionanterna; och voro
hans ord tunga före, så voro de alldeles för-
krossande nu och mottogos af alla med andakt.
Bankdirektörens stora gestalt med denna
osvikliga näsa var nu den enda hoppfulla sy-
nen i staden; och när han gick sin elefant-
gång från sitt kontor upp till sin kära bank,
såg det förskrämda småfolket upp till honom
som till kopparormen i öknen.
Han var ständigt i rörelse, öfverallt i
spetsen, han ordnade och arrangerade och läm-
pade och dämpade, så att det midt i de för-
tviflade ruinerna började uppspira hopp både.
för den ene och den andre. Å
Fortuna. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
