Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279
Ni har. förlorat er son, tag min i stället; vi
ska” ega honom tillsamman, vi två.»
Fru Gottwald både grät och skrattade ;
det kom så oförberedt; men den gamla tvin-
gade henne likväl till att följa med dit upp
och dricka té. I trappan fick fru Gottwald
emellertid betänkligheter och ville vända om,
men så kom det just till all lycka en herre
nerifrån, och då denne visade sig vara Peder,
ansåg fru Kruse det som en säker fingervis-
ning och lugnade sig med, att nu skulle »de
unga» nog finna hvarandra.
Hennes bekymmer för den andre sonen
voro af en annan art, och der hade hon min-
dre hopp. I morgon ville hon pröfva honom.
Han skulle predika öfver hennes text: Hafver
ej guld, ej silfver, ej koppar i edra bälten;
Fredrikke hade talat om det; Morten ansåg
det som sin pligt att just i denna tid gå strängt
» till rätta med Mammonsdyrkarne.
Fru Kruse ville ej bry sig så mycket om
orden ; så vältalig som prosten Sparre var ju
Morten inte.: Men han var hennes son, hon
kände hvarje ljud i honom, hon skulle nog
höra, om han hade fått den rätta andan.
Det var den 22:dra söndagen efter Tre- .
faldighet,i öfvergången till full vinter. Vädret
var I bistert,; och, genomträngande : kallt utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
