Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. »Kärleksgnabb»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag minst lika mycket karl själv! Se så, nu är jag
trött på det här — du tråkar ut mig — bort med
dig.»
En befallande åtbörd åt utgången till fullbordade
meningen.
Den tilltalade stod ett ögonblick orörlig, liksom
tvekande huruvida han skulle stanna eller gå, men
så med ett for raseriet över honom och med ett
språng var han framme vid bordet och hans händer
på kvinnans axlar:
»Slyna! Slinka! Sköka! Jag skall vid levande
Gud lära dig, vem av oss två som är karl!»
Vad som nu följde skedde med blixtens hastighet.
Vridande sig med en ormlikt slingrande
rörelse lös ur ynglingens rasande grepp, grep Irma
Brand tag om hans armar tätt över armbågen,
trevande ett ögonblick med sökande tummar och
tryckte till.
Hennes motståndare uppgav ett halvkvävt
stönande och raglade baklänges, kritvit i ansiktet.
Armarna hängde ned slaka och viljelösa liksom
hade de blivit förlamade genom ett elektriskt slag.
Irma Brand återtog sin plats som om intet hänt
— hon hade varit med om värre än så, och det allt
ifrån barnaåren: det fanns en hel del folk, som,
om de bara velat, kunnat tala om, att den frejdade
damens förkärlek för en halvt manlig klädedräkt i
inte så ringa mån hade sin orsak i vissa vanprydande
ärr, fyra fula, blåröda strimmor, löpande
sida vid sida från skuldran snett över ryggen ner
till motsatta höften — minnen efter en rasande
panterhane som passade på att gå till anfall, då
hon ett ögonblick råkat vända ryggen till ...
»Nå, är du nöjd nu?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>