- Project Runeberg -  Guldsaxen. Äventyrsroman /
81

(1926) [MARC] Author: Axel Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Levnadstrött?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

omnämnde brorsonen — av malvafärgat siden
broderat med stora silvertranor, ett plagg som i sin
färgglada exotism långt bättre passade samman med
den nuvarande bärarinnans, trots en lätt blekhet,
förtjusande brunetta fägring, än med den egentliga
ägarinnans värda person — under förutsättning
nämligen, att det fallit fru Svenson in att ta det
på sig.

Vid anblicken av den inträdande förbyttes i ett
nu baronens en smula teatraliska uppsyn à la père
noble
till ett uttryck av mållös förvåning — den
gamle herrn trodde tydligen knappt sina ögons
vittnesbörd:

»Sigrid!»

»Farbror Fabian . . .»

»Vad i Guds namn skall det här betyda?»

Konsulns, Gordons och direktörens ansikten
liknade även de levande frågetecken: alla hade de
samtidigt med baronen i den ur Norrströms virvlar
med yttersta nöd räddade levnadströtta igenkänt
Sigrid von Axen, den glada, levnadsfriska flicka,
de för blott några få timmar sedan sett med liv och
lust tråda dansen uppe i Irma Brands balsal.

Den som först hämtade sig var flickan, hon hade
av fru Svenson fått veta var hon befann sig och
var alltså beredd på mötet:

»Förlåt, farbror, men innan jag säger ett ord till,
måste jag ha reda på vem av er här det var, som
drog upp mig, så jag får tacka min räddare — att
det inte var farbror själv, kan jag nästan gissa
mig till.»

Det sista tillägget beledsagades av en skämtsam
glimt i ögat och ett litet spydigt leende onekligen
skäligen oväntat på en levnadströtts läppar.

»Alldeles rätt gissat; min reumatism förbjuder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kaguldsax/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free