- Project Runeberg -  Guldsaxen. Äventyrsroman /
85

(1926) [MARC] Author: Axel Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Levnadstrött?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att så gott som omedelbart återvända med en liten
apparat, inte olik de små elektriska fläktar, damerna
nu för tiden nyttja, att torka håret med efter
champonering, och alldeles som en dylik pjes
försedd med ledningssnöre och stickkontakt.

»Du behöver inte vara rädd — det här är helt
enkelt en vanlig fläkt, som i stället för luftpropellern
sätter en liten facetterad hålspegel i rotation;
lampan, du ser är till för att belysa spegeln,
det är hela historien — alltså absolut ingenting
farligt. Sätt dig nu riktigt bekvämt till rätta i stolen.
Jonas, ge henne en kudde att ha bakom huvudet
— allt du behöver göra nu är att skarpt fixera
spegeln och om möjligt försöka tänka på ingenting.
Se så — just så! — Gordon, var snäll och släck
lamporna . . .»

Apparatens miniatyrlampa flammade upp och
belyste med intensivt sken en liten gnistrande skiva
av en femörings storlek samtidigt som ett dämpat,
entonigt brummande fyllde rummet.

Baronen närmade apparaten sakta till ett tiotal
centimeter från flickans ansikte och höll den där
orörlig i jämnhöjd med näsroten.

Resultatet lät inte länge vänta på sig: innan två
minuter gått om började de uppåtvända ögonen
tåras, ögonlocken slöto sig sakta, lemmarna
slappnade och en lätt suck banade sig väg över den
unga flickans läppar . . .

Baronen kopplade av strömmen:

»Tänd lamporna, Gordon — det gick min själ
fortare än någon kunde ana — en sak är säker och
det är, att det här inte var första gången! Slå er
nu ner och var tysta, skall ni, om jag inte gissar
fel, snart få höra rätt så märkliga ting.»

Baronen böjde sig ned över den sovande, tog

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kaguldsax/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free