- Project Runeberg -  Guldsaxen. Äventyrsroman /
108

(1926) [MARC] Author: Axel Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Manslukerskan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Är det kanhända meningen, jag skall bära er,
säg ifrån bara?»

Den tilltalade lyfte på huvudet och fäste på
Evert ett par ögon gröna som havsvatten med
underliga avlånga kattpupiller:

»Det rår nog inte styrman — det är tre trappor
upp och jag är inte så lätt som jag ser ut till.»

Utan att svara hoppade Evert ur sadeln, slog
armen om den andras liv och lyfte honom lätt som
om han varit ett barn.

En — två — tre trappor bar han sin börda, utan
att en enda gång hejda sig för att dra andan —
konsul Viborg skulle ha njutit, om det varit honom
förunnat att bevittna kraftprovet — först vid tredje
våningen hejdade sig den barmhärtiga samariten
och satte flämtande av ansträngning ned sin börda:

»Se så där, ser ni nu att jag kan!»

Där lekte ett gåtfullt leende på ett par tunna
blodlösa läppar, och i de sjögröna ögonen kom ett
uttryck av beundran och av något mer — något som
hos en kvinna skulle ha tytts som sinlig trånad:

»Styrman är stark!»

Evert skrattade godmodigt:

»Nog för jag orkar med en sådan där liten knatte
till pojke som ni — värre har man varit med om!»

Pojken hade tagit fram en patentnyckel och
fumlade med låset till en av dörrarna:

»Hur är det, skall inte styrman följa med mig
in och ha sig ett glas vin på morgonkröken?»

Evert skakade på huvudet, han visste inte rätt
varför, men det var något i främlingens sätt, som
kom honom att misstänka försåt:

»Nej tack, min gosse, det är tid för mig att åka
hem och lägga mig ...»

Den andra lät nyckeln sitta kvar i låset, vände

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kaguldsax/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free