Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Manslukerskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dig! Som du ser har jag sällskap — ge dig iväg
genast!»
Sixten von Axen, läsaren har säkert redan gissat
sig till att det var han, blev i ett nu spik nykter,
men inte en bit lättare att handskas med för det,
tvärt om, ty det var raseriet som drivit fyllan ur
kroppen på honom.
»Jaså, du tar det på det viset? — Kastar ut mig
som en hundracka — kör mig på dörren som en
betjänt, bara för du behagat fått smak för den
där snutfagra vattenråttan i blanka knapparna —
gatslinka där! Men var lugn för att vi skall bli
två om den saken — ännu har du mig inte utanför
dörren ...»
»Kasta ut fyllhunden!»
Vänd mot Evert pekade Irma Brand på sin
avdankade älskare med en min värdig Kristina i det
ögonblick, hon uttalade Monaldeschis dödsdom.
I ett nu stod den långa slyngeln i boxarställning:
»Kasta ut mig — den där märlspiken? — Kom
an mitt socker — kom an min prins — här skall
satan i min talg valsas!»
Irma Brands blodlösa ansikte blev askgrått,
ögonen sprutade grön eld som på en huggormhona
färdig att gå till anfall och hon överöste i ett nu
inkräktaren — som i förbigående sagt ej blev henne
svaret skyldig — med en ström av gatans mustigaste
okvädinsord — läsaren får förlåta mig, men
jag kan verkligen inte förmå mig att såra hans
öron genom att återge dem — dessutom kunde
boken bli konfiskerad ...
Mållös av häpnad stod Evert och hörde på. Han
hade vuxit upp i ett strängt, kanske till och med
litet för strängt, kristligt sinnat hem och hade aldrig
drömt ens om ett uppträde sådant som detta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>