- Project Runeberg -  Guldsaxen. Äventyrsroman /
114

(1926) [MARC] Author: Axel Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Manslukerskan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Händelserna hade för övrigt utvecklat sig till den grad
slag i slag, att han knappast ännu hunnit få klart
för sig, vem av de båda som i själva verket innehade
den lagliga rätten till rummet. Småningom
tyckte han sig emellertid ha lyckats komma till
klarhet på denna viktiga punkt, och ansåg det nu vara
på tid att gripa in:

»Om jag vore som ni, skulle jag gå — ni hör
ju att damen ej önskar ert sällskap.»

Sixten von Axen var liksom flertalet av hans cert
i grund och botten en stor kujon. Hans föregående
uppträdande mot den opåräknade rivalen hade i
stort sett inte varit annat än »bluff», och hade Evert
utan vidare antagit utmaningen, är det mer än
troligt, att han snart nog fått se fienden ta till
harvärjan.

Tack vare motpartens hittills iakttagna avvaktande
hållning, hade emellertid den unga odågan fått
i sitt huvud, att han hade att göra med en, från
vars sida litet eller intet var att befara, och Everts
i hovsam form framställda uppmaning endast
bidrog att stärka honom i denna högst betänkliga
villfarelse. Sixten hade till sin skada ännu inte gjort
den erfarenhet, att det finns ett slags män, vilka
aldrig tala så lugnt som ögonblicket innan de ämna
slå till — hade han känt denna sanning skulle han
antagligen varit mer på sin vakt:

»Hälle dudingen, så du säger, sötnos — skall jag
verkligen gå — för damen vill vara i fred? Den
där damen? — Äh, kyss mig ...»

Vändande ryggen åt motståndaren bredde han
samtidigt ut frackskörten och böjde sig framåt, liksom
för att på hån blottställa en lämplig skottavla.

Dock detta var att gå väl långt i oförsiktighet.
Antingen det nu var anblicken av den öppna dörren,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kaguldsax/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free