- Project Runeberg -  Guldsaxen. Äventyrsroman /
125

(1926) [MARC] Author: Axel Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. I sista minuten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Konstapel Fredrikson kastade kring sig en
granskande blick — det behövdes ej mer, för att den
erfarna polismannen skulle ha situationen klar:

»Naturligtvis är det ett fruntimmer med i spelet
— det är nog ingen av de där två ungdomarna som
är herre på täppan i det här lilla nätta duvslaget
— jag tänker allt, det blir att hålla ögonen litet på
fröken Klara Sax. Av hela den här historien att
döma förefaller hon just inte att vara Guds bästa
barn.»

Konstapeln lutade sig ned över de båda orörliga
gestalterna.

»Den ljusa känner jag inte igen, av kostymen att
döma ser det ut som det var en sjöman — andas
gör han då gudskelov ännu, men det var nog inte
långt kvar, då herrn kom. Den andre återigen är
en gammal bekant, han heter von Axen och är vad
man kallar ett dåligt subjekt — och det riktigt
ändå — jämt tillsammans med det värsta pack,
fast han själv skall låtsas vara bättre mans barn ...»

Under det han talade hjälpte han konsuln att
lyfta upp Evert och lägga honom på sängen, där
han genom att lösa upp skjortans krage sökte skaffa
lungorna fritt spelrum.

Den sanslöse kippade efter andan, det var tydligt
att han höll på att åter komma till liv.

Ett lätt buller kom konstapeln att vända sig om:

»Nej, pass vackert — det där låter vi bli!»

Sixten von Axen hade visserligen segnat till
marken, då han träffades av slaget, men han hade
hämtat sig långt fortare än vad någon kunnat ana,
fast han var slug nog att inte låta något märkas.
Med andra ord, han gjorde som räven gör, då den
råkat i knipa, han låtsades vara död.

Genom halvslutna ögonlock följde den långa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kaguldsax/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free