- Project Runeberg -  Guldsaxen. Äventyrsroman /
129

(1926) [MARC] Author: Axel Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. I sista minuten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Får jag se på den där?»

Det var en vanlig tjugukrona i guld med en liten
ring i ena kanten. Det egendomliga med myntet
var, att det var hopböjt som hade det blivit
sammanklämt med en tång. Konsuln vred och vände
på myntet — det var som hade dess åsyn väckt
ett eller annat halvförgätet minne till liv. På en
gång föll hans öga på ett par i metallen med en
nål inristade bokstäver:

»Säg mig, unge man, var har ni månne fått den
här slanten ifrån?»

Evert rodnade lätt:

»Jag har fått den av min mor — det är det enda
arv jag äger efter min far — min mor brukade
säga: ’först när du kan med blotta händerna böja
ihop en slant på det här viset, är du lika stark
som far din’ — det är nog gudnås långt dit ...»

»Och er fars namn? Jag ser det slutar inte på
’N’ som ert eget?»

Det kom ett uttryck av trots i Everts öga:

»Jag bär min mors namn — jag vet inte varför
jag skulle skämmas att tala om det: jag är ett
kärlekens barn — jag vet inte en gång vad min far
hette ...»

Konsuln nickade tyst, och båda fortsatte sin väg
till slutet av trappan, där det första som mötte
deras blickar var Sigrid von Axen som nyss
vaknad ur sin svimning, stödd på chauffören, med
bleka kinder och av fasa vidgade pupiller stirrade
på något oformligt något, närmast liknande ett fång
avlagda kläder liggande på botten av hisschaktet.

En skär rodnad spred sig över de bleka dragen
då hon plötsligen fick se Evert levande och
välbehållen i konsulns sällskap:

»Gud vad jag är glad, farbror Jonas! Jag trodde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kaguldsax/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free