- Project Runeberg -  Guldsaxen. Äventyrsroman /
134

(1926) [MARC] Author: Axel Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Far och son

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett år eller så lyckades hon få anställning i en
missionsbokhandel och där stannade hon och hade det
bra och efter en fyra, fem år blev hon gift med
fripastor David Cant, som på det viset blev min
styvfar — han var nog på sitt sätt en bra karl,
fast han var sträng — litet för sträng tyckte jag,
och så bad jag att få gå till sjöss, men det ville
inte mamma och inte pastorn heller, de ville jag
skulle gå genom seminariet och bli missionär ...»

Konsuln ryste invärtes:

»Kära barn — du har upplevat mycket du vid
unga år!»

»Ja, sen är det inte mycket att säga. Pastorn
dog i spanska sjukan nittonhundraaderton och året
efteråt fick mamma ärva efter en gammal snäll
bankdirektör, som var änkling och som hon brukat
gå hem till två gånger i veckan och läsa högt för,
för gubben var halvblind. Efter honom fick hon
som sagt pengar, hela trettiofemtusen kronor. Och
sen var det ju ingen nöd, jag fick studera vidare
och ta studenten och nu är jag, som pappa vet, på
Tandläkarinstitutet med bara ett par år kvar till
examen.»

Jonas Viborg klappade förnöjd sin återfunna
telning på axeln:

»Bravo, min gosse, jag hör att allt gått bra,
mycket bättre än jag vågade hoppas — säga vad man
vill: det finns en barmhärtig Försyn, som styr allt
till det bästa för oss arma jordmaskar!»

Konsul Viborg var verkligen rörd, snöt sig bullersamt
och strök med näsduken en tår ur ögonvrån:

»Men, kära gosse, vi får inte för allt det här
glömma att lunchen väntar — synd att Fabian inte
kunde komma, låt oss hoppas att kokerskan gjort

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kaguldsax/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free