- Project Runeberg -  Guldsaxen. Äventyrsroman /
136

(1926) [MARC] Author: Axel Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Far och son

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

av en konstförfaren hand på hans feberheta panna,
några befallande ord viskade i hans öra hade ur
hans medvetande plånat ut alltsamman lika lätt som
ökenvinden utplånar vandrarens spår i sanden ...

Och så när natten gått hade vampyren, som dygnet
om frossat på hans unga mannakraft, smugit sig
ur huset och mördaren, som fylld av hat och
svartsjuka redan i långa timmar lurat på sitt rov,
begagnat tillfället och med sin nyckel skaffat sig
tillträde och försökt att under sömnen strypa sitt
offer, för att därpå — som polismannen riktigt
gissat — störta den döda kroppen ned i det gapande
hisschaktet ...

Och i sista minuten hade räddningen kommit.

Dock om detta allt visste Evert Nyberg intet:

»Det var en kvinna i karlkläder», mumlade han
efter en stunds funderande i tvekande ton, »en
kvinna i karlkläder, som jag mötte på gatan ... hon
bad mig få åka och jag bar henne uppför trappor
— och sen var det någon jag sparkade ... ja, så
minns jag rakt ingenting ...»

Konsuln skakade misslynt på huvudet — det såg
ut som det inte skulle bli lätt att få klarhet:

»Det är något mystiskt över det här, kära barn,
hur mycket du än fått i dig — nog tycker jag du
borde komma ihåg något?»

Evert grubblade ett slag:

»Nej, pappa, det tjänar ingenting till — det är
som det vore borta. Kanske jag slagit mig i
huvudet, då jag föll ur sängen — det känns litet
konstigt ännu i denna stund ...»

»Ja, den möjligheten finns ju förstås ...»

Konsuln kände sig i grund och botten böjd att
tro på förklaringen; hans gamle vän, baronen, skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kaguldsax/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free