- Project Runeberg -  Guldsaxen. Äventyrsroman /
151

(1926) [MARC] Author: Axel Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Dödsplomben

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

apparaten inte bara samtala och motta samtal utan att
störas eller störa, men också utan att någon
utomstående har den avlägsnaste aning om att det
överhuvud signaleras — de vanliga mottagningsapparaterna
och antennerna är för Selkirkvågorna precis
lika döva och blinda, som människoörat för
ljusvågor eller ögat för ljud.»

»Och om det är ni ensamma?»

»Så länge det räcker: förr eller senare kommer
naturligtvis någon att göra om upptäckten — men
det kan också dröja. — Än så länge har vi i alla
fall monopolet: det finns i hela världen i närvarande
stund bara fem uppmonterade apparater. En
ombord på ’Thunder Child’, en i mr och mrs Viborgs
palats i Washington, en i vårt huvudkontor i New
York, en i Selkirks laboratorium i Orange och så
den här i konsulns privatvåning i Stockholm. Vi
fick den färdig för ett par timmar sen och kan från
och med nu direkt själva sköta vår korrespondens
med yachten och med kontoret vid Wall Street utan
anlitande av mellanhänder.»

Privatsekreterarens demonstration avbröts genom
konsulns inträde i rummet:

»Tjänare, gubbar, välkomna! Tjänare, pojke, hur
har du haft det i dag på institutet? Kunnat dina
läxor ordentligt och gjort heder åt din gamla pappa,
som på sin tid aldrig kunde sina, vill jag hoppas?

Ni får ursäkta allesamman att jag låtit er vänta,
men jag kommer från en intervju med en äldre
yrkesbröder till pojken där — trodde för resten
aldrig jag skulle bli färdig. Hade, som jag visst
sa’ häromdagen, en tandplomb som lossnat —
Kristenson, min gamla tandläkare, hade under min
frånvaro behagat lägga sig ned och dö, och någon
annan kände jag inte. På baren hos Irma Brand

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kaguldsax/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free