- Project Runeberg -  Guldsaxen. Äventyrsroman /
155

(1926) [MARC] Author: Axel Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Dödsplomben

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de sista åren och lever ändå, som du ser — fast
det medges förstås att beloppet den här gången är
avsevärt nog. — Skål Gordon!»

Konsuln satte i från sig det urdruckna glaset och
lutade sig bekvämt tillbaka i länstolen petande
liknöjt sina tänder med sin briljanterade miljonärtandpetare
— i förbigående sagt en present av J. P.
Morgan. — Ingen, som i denna stund sett Jonas
Viborg, stor, stark och full av hälsa, sitta mätt och
belåten vid sitt eget välförsedda bord, skulle kunnat
ana, att han, där han satt bar inom sig fröet till
avgrundsplåga utan namn med döden som enda
befriare — att ödesgudinnan redan höjt saxen till
klipp, och att endast ett underverk i denna stund
kunde rädda honom.

Vad ödet valde till sitt redskap, var ett ting,
skenbart det obetydligaste av alla, en bräcka i en av
de små porslinspropparna till det elektriska ljuset.

En obetydlig orsak, kanske en flyktig stegring
av strömmen, kom den att spricka, och det blev
mörkt i rummet.

»Se så, åter en propp som rök — Lovegreen, var
snäll och se till, att vi får en ny insatt!»

Sekreteraren skyndade ut och sällskapet satt kvar
i dunklet.

Plötsligen var det något som fångade baron
Klewenhüllers blick — var gång, den mitt emot honom
sittande konsuln förde tandpetaren till munnen, var
det som om det från de små ädelstenarna på skaftet
utgått ett flyktigt grönaktigt fosforskimmer —
ungefär sådant som det man kan iaktta, om ett par
sockerbitar gnidas mot varandra i mörkret.

Ett ögonblick trodde baronen sig utsatt för en
lek av sina sinnen, dock då fenomenet upprepades
förstod han att hans ögon ej hade bedragit honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kaguldsax/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free