Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Fanan med saxen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Boström frigjort sig från vissa empiriska
förutsättningar på det etiska området ...
— — —
Baron Fabian hade snart fått nog av »Friklipparna»,
åtminstone av de lägre graderna inom orden.
Det hela var i grund och botten rätt oskyldigt —
precis lagom oanständigt för att inte vara anständigt,
men just inte mer heller och mysterierna hade
vida närmare beröringspunkter med de grönländska
naturbarnens »lampsläckarlek» än med senantikens
orgiastiska excesser.
Baronen deltog i leken jämt upp så mycket som
behövdes för att ej väcka uppmärksamhet — hans
korpulens, omöjlig att dölja även under kåpans vida
veck, bidrog väl även den i sin mån till, att han
ej blev vidare utsatt för »systrarnas» inviter, utan
kunde, ungefär som på en maskerad, irra tämligen
ostörd omkring i vimlet, skenbart försänkt i tankar,
ehuru i själva verket med ögon och öron på
helspänn.
Länge nog hade detta fortgått utan att hans
tålamod blivit belönat genom ringaste upptäckt och
redan började han starkt fundera på att begiva sig
till en annan och bättre marknad, då hans
uppmärksamhet plötsligen väcktes genom ett tätt intill
honom fört samtal:
»Hur är det, är många där?»
»Så gott som alla tror jag.»
»Gott, släpp då in mig — här är tecknet!»
Baronen kastade en sidoblick på de talande, båda
liksom han själv oigenkännliga under kåpans
förklädnad. Han såg den ena — den som först talat
— sträcka ut handen och uppfattade en skymt av
guld.
Den andra öppnade med en bugning en sidodörr,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
