- Project Runeberg -  Guldsaxen. Äventyrsroman /
178

(1926) [MARC] Author: Axel Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Högsta graden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ersätta ordet »upptaget» med »ledigt», en anordning
nog fyndigt dold för att helt ha undgått
baronens i dylika ting långt från oerfarna öga.

Han skulle vidare sett skrubbens innehavare helt
prosaiskt slå sig ned på pallen och lyfta luren av
klykan för att från linjen begära ett nummer:

»Får jag 118 460 — tack — är det Nejson?

Jaså, Jason, — numro nio är uppe och vill ner!»

Minuten därpå började golvet sakta sjunka, jämt
och utan skakning, som då en förstklassig hiss sätter
sig i rörelse — ett ögonblick senare och falluckan,
ty något annat var det inte, kom åter upp och intog
sin ursprungliga plats, men nu var skrubben tom.

Mannen på pallen hade ej haft långt att färdas
— knappt stort mer än en vanlig våningshöjd.

Han hade stigit av falluckan, vilken som vi sett
omedelbart återtog vägen upp, i ett litet, källaraktigt
förrum, vars vitlimmade väggar pryddes av
ett antal stiliserade avbildningar av »Friklipparnas»
emblem, ullsaxen.

Ett tungt sammetsförhänge, även det smyckat
med samma sinnebild, skilj de förrummet från ett
innanför liggande, varifrån ett dämpat sorl av
röster hördes tränga ut.

Den nykomne vände sig, utan att offra en blick
på den tydligen välbekanta omgivningen, till
rummets ende innehavare, vilken sittande närmast
förhänget vid ett litet bord, belamrat med skrivdon,
papper och telefonapparat, tydligen fungerade som
dörrvaktare till det allra heligaste.

Det var en gammal herre i sextioårsåldern, vit
som duva, med ett det hederligaste ansikte man
gärna kunde önska sig — ingen som såg honom,
där han satt med sina papper, kunde ana, att han
varit apotekare och för ett par årtionden tillbaka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kaguldsax/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free