Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Baronen råkar en gammal bekant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att han ej längre var ensam på soffan; medan hans
uppmärksamhet helt varit upptagen av det militära
skådespelet, hade han fått en granne.
Den nykomne var en liten skinntorr sprättig
herre, ett slags Don Quixotte i miniatyr, ungefär
vid baronens ålder, trots den tidiga årstiden iklädd
ljusgrå sommarkostym, skor med damasker och
panamahatt, alltsamman av ett snitt och en elegans
som långt mera smakade av boulevarderna och
Avenue de l’Opéra än av Karl XIII:s torg.
Även ansiktet, med sina små, skarpa bruna ögon,
den spetsiga, lätt krökta näsan, det vita pipskägget
och de i spetsen vaxade mustascherna verkade
avgjort fransyskt.
Den lilla nykomlingen stirrade på baronen och
baronen stirrade på den nykomne, och så kom där
plötsligen i bådas ögon en glimt av glatt igenkännande:
»Mais, je ne me trompe pas, c’est bien vous, cher
monsieur de Kléwenhüll?»
Baronen trodde knappt sina ögon:
»Chilpéric Labrioche, så sant jag lever!»
Från detta ögonblick fördes samtalet på franska.
»Min Gud, vad jorden är liten! Jag kommer hit
till världens ända, sticker bara näsan utanför
dörren — och voilà, strax faller en gammal vän mig i
famnen — ah, världen är liten, mycket liten!»
»Och jag, jag höll rent av på att inte känna
igen er. — Vem fan kunde väl också ha väntat
sig att möta er här, mitt i Kungsträdgården, cher
Maître?»
»Ah, där ser ni? Medge att ni blev litet förvånad,
då ni fick se er gamle vän Chilpéric Labrioche sitta
bredvid er på bänken?»
Baronen nickade — han hade ännu inte hämtat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>