Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Baronen råkar en gammal bekant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
misstänker jag, också vår fransyska vän här att
göra, innan världen hunnit bli två timmar äldre ...»
Monsieur Labrioche drog en suck av mätt
belåtenhet:
»Sacré nom de nom! För att vara barbarer är
ni verkligen upplysta nog. Vem skulle ha drömt om
att få se en sådan här déjeuner serverad uppe i
polartrakterna? Laxen var, mort de ma vie, en
skapelse av rang, en färgsymfoni i orangerött, vitt,
gult och spenatgrönt som ordentligen smälte i munnen
— det blir en verklig njutning att i minnet
återkalla den smaken!»
»Nå, och morkullan?»
Labrioche ryckte på axlarna som endast en
fransman kan rycka:
»Morkullan? Enfin, så bra man kan begära den
här tiden — det är med fåglarna precis som med
människorna: våren är för dem kärlekens tid —
hösten ägnad åt bordets njutningar — därför smakar
också en morkulla skjuten i september, fet av
sommarmygg, maskar och larver helt annorlunda
än vårkullorna, magra av kärlekstrånad och
kringflackande levnadssätt.»
Baronen nickade gillande:
»Cher maître, ni har så rätt — vad som skapat
vårkullans kulinariska rykte är jaktstadgan, vore
hare och skogsfågel lovliga, skulle just ingen bry
sig stort om morkullan förr än till hösten — nu
lyser hon ensam på matsedeln — senare, då hon
är som bäst, drunknar hon i mängden av annat
vilt ...»
»Vad jag särskilt beundrar är er förtjusande
svenska hors-d’œuvre — ert smörgåsbord — på
det området är ni passé-maîtres!»
»Då skulle ni vara med om en bättre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
