- Project Runeberg -  Guldsaxen. Äventyrsroman /
249

(1926) [MARC] Author: Axel Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Borgen vid havet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

varav följer att konsuln sen långt tillbaka i tiden
kände så att säga varje sten och klippa inom fiendens
område.



Konsul Viborg hade innan tjugu timmar gått om
kasserat Everts gamla, något utslitna, i andra hand
inköpta fordon och skaffat sin son en »Indian
Chieftain» av senaste modell, ett märke han från
Staterna var fullt förtrogen med. Ingenting
hindrade honom alltså från att genast ta ledningen.

Konsuln satte sig till rätta på förarsitsen och
gjorde allt klart till start, medan Evert klängde upp
på »bönpallen» bakom faderns breda rygg:

»Är du klar nu, pojke? Skönt, håll då i dig bara,
så skall du få se på åka!»

Det blev en ritt Evert sent skulle glömma. Han
hade hittills endast sett sin far under livets mera
alldagliga förhållanden eller, som då det gällde
tanden, spelande en passiv roll, nu först lärde han
känna honom från rätta sidan, som den djärva, ja
våghalsiga, från varje skymt av fruktan fria
idrottsmannen utan vank och tadel.

Som en stormvind susade konsuln fram långs de
vid denna tid på dygnet så gott som öde gatorna
över Norrbro, utåt Skeppsbron, över Slussen och
Götgatan uppåt, på minst ett halvt dussin håll under
loppet av lika många minuter antecknad för brott
mot trafiklagen av häpenögda poliskonstaplar.

Evert hade i sitt hjärtas enfald trott sig efter ett
par tre månaders motorcykelåkning vara en bilist
av en viss rang — nu, långt innan de två hunnit
utom stadens hank och stör, kände han sig som en
barnunge, där han med hopbitna tänder satt på
baksätet krampaktigt klängande sig fast vid konsulns
breda läderbälte.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kaguldsax/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free