- Project Runeberg -  Guldsaxen. Äventyrsroman /
250

(1926) [MARC] Author: Axel Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Borgen vid havet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Först sen konsuln väl hunnit ut på rena
landsbygden, på den breda Södertäljevägen, nu i
efternattens timmar fri från all slags hindrande trafik,
fick Evert emellertid lära vad verklig fortkörning
ville säga.

I konsulns vana hand formligt rasade den stora
rödlackerade motorcykeln fram genom den ljusa
nordiska vårnatten låtande fält och gärden, hagar
och skogar, villor och gårdar flyga förbi i ett
hisnande efter varandra.

Klockan på Sankt Ragnhilds torn hade ännu ej
hunnit slå tre kvart i tre, då de flögo fram över
kanalen i Södertälje, för att vända mot söder, och
urtavlan på Vagnhärads kyrka, trettio kilometer
därifrån visade inte många minuter över tre då de
ett ögonblick sågo den skymta förbi i morgonljuset.

Tjugu minuter till och konsuln hejdade farten och
steg av cykeln utanför en liten torparstuga, som
omgiven av några uthus låg tätt vid vägen:

»Se så, här blir det att ta till apostlahästarna —
vi är nu redan långt inom fiendens gränser — med
andra ord inne på Bjurhammars marker, men
torparn här kan vi lita på, det är en gammal vän sen
Bågötiden — vi behöver bara sätta in cykeln i
uthuset, så binder jag sen mitt visitkort vid styrstången
och då är jag lugn för att den är i gott förvar
i Westerbergs händer, om vi så skulle bli borta
ett år.»

Konsuln fortsatte, sen de två lämnat torpet bakom
sig, ett par hundra meter att följa vägen, för att så
slå in i sidoriktning tvärs genom skogen, färdandes
fram mellan klippor och snår likt en som sen
gammalt är välbekant med var buske.

»Du må tro, min gosse, pappa har något till ofta
jagat på just de här markerna — prima orrmarker

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kaguldsax/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free