Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Borgen vid havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spanande blick sökande efter någon bräcka i fiendens
försvarsrustning, länge nog dock utan framgång.
Plötsligt blev han stående med ögat riktat mot
marken. Vad som ådragit sig hans uppmärksamhet
var ingenting mindre än en liten järnlucka med
vidsittande ring halvt dold genom några omgivande
buskar och ljungtuvor.
Konsuln synade uppmärksamt den runda luckan
till form och storlek närmast påminnande om det
s. k. »manhålet» på en kolbox:
»Fördöme mig, har vi ändå inte här kommit på
ett slags hemlig utfallsport eller ingång och till på
köpet ganska lätt att finna för ett något så när vant
öga — den här gången tycker jag den värda mr
Wilson inte riktigt har stått på tipp-topp-nivån —
få nu se om hans lucka går att få upp.»
Låsmekanismen visade sig vara av betydligt
enklare beskaffenhet än konsuln vågat hoppas och med
hjälp av mejseln på Everts verktygskniv lyckades
Jonas Viborg utan nämnvärd svårighet att bända in
låskolven och slå upp luckan. En järntrappa förde
ned i en mörk ett par meter hög, trång gång,
tydligen ledande under muren in i slottsparken, om
ej längre.
Konsuln kastade på sin son en triumferande blick:
»Där ser du, värre var det inte — det här
herrskapet är, när allt kommer omkring inte ofelbara
de heller — se så, framåt nu för Gud och fosterland,
men försiktigt, man vet inte så noga var den
här mynnar — du har väl tändstickor, jag har
glömt mina?»
Evert räckte fadern en ask:
»Det är en fyra fem kvar, det är allt vad jag
har, pappa ...»
Konsuln skakade misslynt på huvudet:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>