- Project Runeberg -  Guldsaxen. Äventyrsroman /
260

(1926) [MARC] Author: Axel Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. I fiendens våld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

taget syntes påkalla, och därtill efter att ha blivit
lindade ett varv om hans liv, hopknutna framtill,
sålunda på ett visserligen smärtfritt, men dock
fullt effektivt sätt berövande honom armarnas fria
bruk.

Konsul Viborg hade hört och läst alldeles
tillräckligt om tvångströjor för att utan vidare förstå
betydelsen av det hela — han var tydligen inspärrad
i en av »cellerna» i fru Brands privata nervklinik
och fjättrad till hand och fot, icke med en barbarisk
forntids remmar, rep eller bojor, utan med den
moderna vetenskapens humanare, ehuru då det gällde
att förhindra flyktförsök, när allt kom omkring,
fullt lika verksamma anordningar.

Mera pro forma än i hopp att uträtta något
spände konsuln ett par tag sina muskler och lyckades
verkligen åstadkomma ett slags ansats till knakande
i gjordar och tyg, men det var också allt — själva
fjättrarnas lösa, i viss mån eftergivande elasticitet,
omöjliggörande någon begränsad angreppspunkt,
endast bidrog att göra varje kraftansträngning fåfäng.

Konsuln sjönk stönande tillbaka på bädden med
en för honom hitintills obekant känsla av fullkomligt
hjälplös vanmakt — hade han inte blott alltför
klart insett det hopplösa i ett dylikt företag, hade
han i sin nöd varit starkt frestad att ropa på hjälp.

Jonas Viborgs huvud föll tungt tillbaka på
huvudkudden, och han slöt ögonen.

Hans tankar voro, som man lätt kan inse, inte
av den gladaste beskaffenhet.

Så här som nu, i enrum med sig själv, kunde han
inte förneka att han burit sig mindre välbetänkt åt.
Driven av sin obotliga lystnad efter nervspännande
äventyr, förförd av en blind tillit till sin lyckas
stjärna hade han som en pojke kastat sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kaguldsax/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free