Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. I fiendens våld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hur han skulle betett sig om han under
medeltiden haft att dö martyrens död bland bålets
bränder, eller för en mansålder sen stått vid
tortyrpålen omkretsad av blodgiriga apascher, är kanske
ej lika lätt att avgöra — säkert är, att varken eld
eller vildar skulle kunnat skrämt honom tillnärmelsevis
så, som nu åsynen av dessa små stålblanka
saxar och skalpeller, bensågar, trepaner, åderklämmare
och galvanokauterer, bestämda kanske att
innan många minuter gått om skära, klippa, såga,
borra och bränna i hans eget levande kött ...
Glömsk av det fruktlösa i sina bemödanden vred
sig konsuln som en mask i sina band under vilda
försök att komma loss:
»Jag vill inte! Jag vill inte! Hjälp! Doris,
hjälp!»
Konsuln tystnade plötsligt, skrämd nästan från
vettet genom ljudet av sin egen stämma — den hade
samma hesa, av outsäglig, namnlös fasa fyllda
klang, som då han hemma brukade ropa, riden av
maran, efter att till supén ha inmundigat för mycket
homard à l’américaine.
Ett hånfullt silverklingande skratt hälsade från
höjden detta tecken på omanlig svaghet och minuten
därpå kände konsuln bädden lyfta sig för att
efter ett ögonblick återta sin ursprungliga plats
uppe i sjukrummet.
Irma Brand, som under det föregående ej ett ögonblick
flyttat sig ur sin stol, tände lugnt, som om intet
hänt, en ny cigarrett.
»Sannerligen börjar jag inte tro, ni har nerver,
konsul Viborg — det var verkligen mer än jag
trodde, mer än jag vågade hoppas, efter lektyren
om edra föregående bedrifter både här och i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>