- Project Runeberg -  Guldsaxen. Äventyrsroman /
271

(1926) [MARC] Author: Axel Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. En oväntad bundsförvant

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och plötsligt kom han ihåg alltsamman: hur han
som »Schlachtenbummler» deltagit i ett stormangrepp
vid Verdun, hur han burit den lilla, illa
tilltygade sjukvårdssoldaten ur spärrelden fram till
förbandsplatsen och därpå ett par gånger varit och
hälsat på honom på etappsjukhuset — den gången
hade rollerna varit ombytta, men annars var sig
allt i stort sett likt: sängen, bindlarna och den
omedelbara närheten till operationsrummet:

»Franz Schultze, är det verkligen ni?»

Den lilla rödhåriga sjukvårdaren grinade belåtet:

»Visst är det jag, herr von Dohna, världen är
liten och förr eller senare råkar man på varandra
igen.

Det var jag, som slog upp luckan där nere i
trädgården, och det var min själ inte långt ifrån, att
jag fått mig en kula genom huvudet för besväret
— hade jag bara då känt igen er, hade mycket nu
kunnat vara annorlunda och bättre, men det var för
mörkt där nere i björngropen, det var vad det var
— och inte heller var ni värst god skall jag säga
att komma till tals med — som det nu var, märkte
jag ingenting, utan sprang efter hjälp, och först
när vi hissade upp er och pojken, fick jag se att jag
gått och dummat mig och hjälpt till att få en
gammal bekant i knipa.»

Konsulns hjärna arbetade feberaktigt; närvaron
av en bundsförvant i fiendens läger ändrade
sakläget betydligt, och Jonas Viborg började redan se
tingen från en ljusare sida — först och främst
gällde det dock att förvissa sig om, i hur stor
utsträckning han kunde påräkna bistånd från sin
återfunna f. d. skyddsling:

»Vad jag inte begriper är, hur ni kommit hit,
Schultze — ni får ursäkta att jag säger er det helt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kaguldsax/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free